Catrin i USA

Igår hämtade jag ut mitt pass med ett iklistrat visum. En av många småsaker som gör att jag börjar inse att jag faktiskt ska åka. Jag! På riktigt! Ena stunden är jag redan där, nästa sekund kan jag inte förstå att jag verkligen ska åka. När jag pratar med mina två älsklingar som redan befinner sig på andra sidan atlanten, i form av Malin och Alex, känns det så himla lätt. Nästa stund när jag ser och hör alla mina fina här hemma blir det så väldigt svårt. Jag vill detta mer än allt annat men jag räknar med att det kommer bli jävligt tufft och ni måste räkna med att jag kommer behöva er, okej? Stor puss till er!