Seattle Tacoma Airport
Hej där! När jag skriver det här sitter jag och väntar på planet som ska ta mig till mitt första stopp, Detroit. Jag är trött, frustrerad och irriterad, inga positiva känslor här inte. Jag har just mist två av mina Mary Kay-produkter då de rymde för mycket och jag inte fick ta dem med mig på planet. Saken är bara de att de är halvfulla och innehåller inte lika mycket som det står på och det gick att ta med dem hit . . Det tog emot att se henna kasta dem i soptunnan, jag hatar henne! Självklart var det en tjej, men det kunde ni väl ana själv.
Känner mig ganska känslig och splittrad just nu. Känner inte för att flyga tvärs över USA hela natten och återkomma till mitt “hem” där jag kommer bo i ett par dagar, kanske en vecka till och sen förmodligen återvända hit igen. Självklart vill jag återvända hit igen och det ska jag, jag sa inte hejdå till Malin som att vi skulle vara ifrån varann en längre tid utan max två veckor. Lämnade även en del av mina saker hos henne i hopp om att få ner alla saker i resväskorna då jag lämnar Vermont bakom mig.
Har haft en superduperhelg, som ni kanske har förstått? Bästa på väldigt länge! Det var underbart att få vara tillsammans med Mallan igen efter över fyra månader. Det var underbart att få träffa Angelica för första gången, även om det kändes som om vi hade träffats ett X antal gånger. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, länge leve skype. Vet inte om jag skulle klarat denna resa utan att få se och höra ifrån mina käraste. Utan er är jag inget!
Som vanligt har jag inte fått en fönsterplats och inte heller en plats intill mittgången, självklart sitter jag i mitten. Jag hatar det, kan inte sova! Har dock köpt lite godis och en bok för att fördriva lite tid. Klockan är 22.13 och planet går 23.00, jag landar 9.11 i Burlington, då har jag dock skruvat fram klockan tre timmar någonstans på vägen, fråga mig inte var detta sker.
Nej, nu ska jag . . Jag vet inte vad jag ska? Kanske börja läsa min nya bok men jag vet inte? Är fruktansvärt trött, vill bara sova. Hoppas det går, hoppas det går!!! Annars kommer jag få en mycket tuff jobbdag imorgon. Hoppas att ni alla sover gott, vart ni än befinner er i världen. Jag saknar er! Puss&kärlek från eran Cattis ♥
Hej vännen min, förstår att det var tunga steg du entrade planet, men som du skriver o vet det är ju bara en liten trip....Hmm man kan inte fatta att Usa är ett sådant stort land, det tar nästan lika lång tid att flyga fr Swe to Usa som för dig att ta detta inrikesflyget. Jagär så gld för din skull, det blev ju ändå bra till sist. Du jag vet att din nya familj inte kan hitta någon bättre au pair o det vet Malins fam också. Ni är bäst, ni äger Usa. Ha det bäst o va rädd om dig o du jag räknar ner dina dagar i Vermont o låt det gå snabbt. Kramis
